wrongtogether

Det är inte speciellt ovanligt att jag drabbas av lite panik på söndagarna. Panik kanske inte är rätta ordet, men jag känner en stark ovilja mot att en ny vecka snart börjar. Helgen har gått för fort och jag har inte hunnit med allt jag hade velat. Nu väntar en hel vecka innan det är helg igen. Jag tycker om helger. Då kan man göra vad man vill utan några måsten. Då finns det tid till att göra saker eller bara ligga i en säng och ta det lugnt. Under veckan finns ingen sån tid. Jag har inte koll alls på vad som händer denna veckan känns det som. Imorgon är det skola, och jag måste försöka skriva på mitt relgionsarbete. Vi ska göra ett fördjupningsarbete om något, jag har valt Scientologin. På fredag ska vi lämna in det skriftligt, och jag har inte börjat än. Det hade varit lugnt, om det inte vore för att  praktiken tar mycket av min tid. På tisdag ska jag redovisa mitt projektarbete, och jag har ingen aning om när. Det betyder att jag inte vet om/när jag ska till praktiken. Hatar att inte ha koll på det.Onsdag och torsdag är det praktik. Och på fredag är det skola.

Jag vill inte det här.