wrongtogether

Hela min tisdag har tillbringats med att packa och fixa inför resan. Kan inte fatta att vi åker i morgon. Helt otroligt! Jag minns dagen när resan bokades, då var det drygt sju månader kvar och det kändes som flera år framåt. Nu är det inte många timmar kvar. Och det finns så mycket känslor inom mig just nu. Nervositet, förväntansfull, spänd och ledsen. Jag börjar inse hur mycket jag kommer sakna alla er här hemma. Familjen, och vännerna. Jag försöker trösta mig med att jag ska smsa och maila till er här hemma. Men just nu vill jag bara krama om er allihop...

Packningen är i stort sätt klar. Några småsaker som ska fixas till bara. Sen borde jag väl lägga mig och sova antar jag, men risken finns att jag inte kommer kunna sova. I morgon ska jag upp tidigt, äta frukost och göra mig i ordning, sen åker vi vid nio tiden. Då är det först ett par timmars bilresa, sen börjar resan på allvar.