Änklingen

För ett par veckor sen la jag upp vad jag skrivit om boken En sorts kärlek. Och eftersom jag inte har något bättre för mig ikväll kommer här vad jag tycker om uppföljaren, Änklingen.

I natt läste jag ut boken Änklingen, av Ray Kluun. Änklingen är fortsättningen på En sorts kärlek. Uppföljaren tar sin början när Stens fru ska begravas, och i slutet befinner de sig i Australien.

Boken var bra, men inte alls lika gripande som den första. Precis som den första boken är Änklingen helt verklighetsbaserad och skriven av huvudpersonen själv. Den stora skillnaden mellan böcker är att denna inte innehöll lika mycket kärlek.

I den första boken växer kärleken fram hela tiden, och i slutet förstår man hur mycket han älskar sin fru, trots allt han gör. Men i denna... där flippar han bara ur totalt. Den slutar visserligen lyckligt och under resans gång inser han att kärleken till hans dotter räddar honom. Men han är verkligen en idiot genom större delen av boken. Har man läst den första boken, borde man läsa den andra bara för att se hur det går. Och det slutar ju bra. I dagsläget så lever mannen tillsammans med kvinnan som han hade ett förhållande med innan, och de har två barn tillsammans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0